Jag mår bra och livet går vidare.
Men sorgen kommer i vågor, vissa dagar tänker jag inte alls och andra dagar som denna så är den där hela tiden.
Dagar kommer då man tänker att man önskar man kunde berätta saker för pappi men man tar det med mamma och syskon och Gud istället.
Pappa skratt finns fortfarande kvar i mitt minne, något svagare än förut dock.
Jag behövde skriva detta för att bearbeta och jag tror som jag skrev tidigare att jag börjar fatta och vill minnas.
Jag ville även att det skulle gå för andra att läsa det jag skrivit. så då passade juh den här bloggen bra eftersom den redan finns :)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar